Sida 1 av 1

Teodicéproblemet

Postat: 05 nov 2024, 13:19
av psi
Teodicéproblemet bottnar i denna fråga:
-Kan det finnas en både god och allsmäktig Gud när det samtidigt finns ondska och lidande?

Teodicéproblemet på Wikipedia

Jag har en tanke som jag inte tycker kommer fram i de mest kända föreslagna lösningarna till Teodicéproblemet.
Den föreslagna lösningen som bygger på Fri vilja och människans val att själv göra ont är åtminstone en del av lösningen tänker jag. Men kanske finns det mer.

Grundtanken fick jag för länge sedan. Och den är enkel - den är inte svår att förstå. Men nu vill jag skriva ner den och visa stöd från Bibeln. Jag tycker inte de mest kända lösningarna räcker som förklaring. Men jag kan ha fel. Så pröva allt som jag skriver.
Jag hoppas det kan bli till tröst för den som inte kan förstå allt ont som sker. Att det trots allt kan finnas en Allsmäktig och God Gud som har allt i sin hand; och att allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud. Allt.


Så,

Hur skulle vi kunna vara tacksamma för ljus om vi inte fått uppleva mörker?
Tacksamma för rättfärdighet om vi inte fått uppleva orättfärdighet?
Tacksamma för lyckan om vi inte fått uppleva olyckan?
Tacksamma för godhet om vi inte fått uppleva ondska?
Tacksamma för Guds nåd om vi inte syndat?
Tacksamma för livet om vi inte upplevt döden?


Ja det det går att fortsätta att fylla på med fler liknande frågor.

Svaret kan vara att - För att uppfatta, värdera och vara tacksam för något så behöver man referens till något annat.

Dvs man behöver kunna jämföra med något annat på "skalan" som detta något finns på. Det finns sådant som är antingen/eller, medan annat finns på kontinuerliga skalor. Jag förstår om detta generella uttrycksätt för vissa kan låta torrt, okänsligt, kanske till och med oandligt. Men om det är sant, även om jag inte ännu kan uttrycka det bättre, så är det sant.

Har då Gud skapat och utsatt oss för t ex mörker, olycka och ondska? Ja - läs Bibeln så kan du få svar om Bibelns Gud. Det får jag uppfattar jag. Är då Gud god om han utsätter oss för ondska och Kanske till och med gör oss onda för ett tag. Svaret enligt ovan är att - om målet är Tacksamhet, och det är ett gott mål, så är Gud god.

--------------------------------------------------------

Ytterligare en annan tanke; som kanske kompletterande till ovan tanke:

Hur skulle jag kunna få medlidande och utgivande kärlek till någon annan om det inte fanns lidande? Först behöver jag få uppleva lidande själv för att förstå vad lidande är. Det tänker jag är en förutsättning för att kunna ha äkta medlidande med någon som lider. Medlidandet kan ge en utgivande kärlek till någon annan som lider. Något som inte annars hade kunnat ges, åtminstone inte drivet av äkta medlidande.

Kanske kan man också tänka att ett behov är en mindre form av lidande, eller åtminstone något som utvecklas till lidande om det inte blir tillfredsställt. Utan behov så behöver vi inte något eller någon. Så behov och lidande kan vara förutsättningar för tacksamhet, kärlek och gemenskap.

----------------------------------------------------------

När jag nu yttrat dessa tankar, så kan jag vid sidan av, på pin kiv reta dem som tycker att referenser till naturen som möjlighet att se spår av Gud är svårt att acceptera, reta dem med att jag tycker naturen kontinuerligt ger oss referenser till allt möjligt, även Guds sätt att arbeta :) Ta bara årstidsväxlingar som sommar-vinter, grönt-vitt, varmt-kallt, ljus-mörker. De ger oss möjlighet att värdera och vara tacksamma.

(Inom parentes: Jag och mina gamla jobbarkompisar brukade med glimten i ögat reta varandra för vinterns vita elände respektive sommarens gröna helvete, beroende på vilken sida man stod. Vi hade i varje fall kul :))

Vårens-sommarens ljus uppskattas efter vinterns mörker. Men hur snabbt tappar vi ändå inte tacksamheten och glädjen över det ljuset. Det är som att vi behöver vinter med mörker igen för att kunna uppskatta vårens underbara ljus.



----------------------------------------------------------

Vissa reflektioner över Bibelord som jag uppfattar stöder tanken:

1 Mos 2:9 
Och Herren Gud lät alla slags träd växa upp ur marken, ljuvliga att se på och goda att äta av. Mitt i lustgården satte han livets träd och trädet med kunskap om gott och ont. 
Det var Gud som satte trädet med kunskap om gott och ont i trädgården. Det är ingen som kan tvinga Gud att göra något som han inte vill. Det är en av egenskaperna som Gud har. Alltså ville Gud att trädet skulle vara där.

Att Gud är allsmäktig betyder att han kan göra allt han vill, och att han också vet allt han behöver veta. Han vet t ex allt han behöver veta om framtiden. Så han visste vad som skulle hända när han satte trädet med kunskap om gott och ont i trädgården. (det går inte att överraska Gud)

Jesus säger i Lukas 14:28:
Om någon av er vill bygga ett torn, sätter han sig inte först ner och beräknar kostnaden och ser om han kan fullfölja bygget? 
Detta gäller naturligtvis i minst lika hög grad Gud. Dvs, Han har beräknat kostnaden för sin skapelse innan han började skapa. Han har beräknat allt som ingår i skapelsen, även ondskan och lidandet.

Att ormen som skulle fresta Eva, fanns, och skulle göra just det, var heller ingen överaskning. Gud hade lätt kunnat ta ormen i svansen och lyfta ut honom ur trädgården, innan han lockade Eva. Men det gjorde han som bekant inte.


Hela Jobs bok är ett vittnesbörd om att Gud låter fruktansvärd olycka drabba den mest rättfärdige. För att han skulle bli tacksam eller kanske mer tacksam? Ja, jag tänker i Jobs fall både ödmjuk .. och tacksam. Han fick dessutom dubbelt igen mot vad han hade haft innan.

Någon kanske tänker att det var Åklagaren (Satan) som tvingade Gud att tillåta att Satan fick drabba Job med så mycket olycka. Men det går inte att tubba Gud, eller överraska Gud, Han som vet allt Han behöver veta om framtiden. Jag tror Gud visste vad Åklagaren skulle säga när Han frågade honom om han lagt märke till hans tjänare Job, att det inte fanns någon så from och rättsinnig på jorden, ingen som så fruktade Gud och undvek det onda. Och det betyder att Gud ville att Job skulle drabbas av det som Satan gjorde. Och det betyder att Gud är fruktansvärd, även för sin vänner. Och det är gott - eftersom Gud är god. Slutet gott - allting gott. För Guds vänner.

Rom 8:28 
Vi vet att allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud, som är kallade efter hans beslut.
Allt!

Någon kanske tänker att det är helt ofattbart vad mycket olyckor, sjukdomar, krig, våld, ondska och elände som Gud då drabbar människor med. Ja, men det är trots allt tidsbegränsat. Och.. Han är både allsmäktig, rättfärdig och god. Han kan uppväcka döda och kompensera allt, och mycket mer därtill.. Dessutom har han evigheten till förfogande.

Jes 45:5-7 
Jag är Herren, och det finns ingen annan. Utom mig finns ingen Gud. Jag spänner bältet om ditt liv, fastän du inte känner mig, för att man ska förstå både i öster och väster att det inte finns någon utom mig. Jag är Herren, och det finns ingen annan. Jag formar ljuset och skapar mörkret, jag ger lycka och skapar olycka. Jag, Herren, gör allt detta. 
5 Mos 30:19 
Jag tar i dag himmel och jord till vittne mot er att jag har förelagt dig liv och död, välsignelse och förbannelse. Välj då livet, så att du och dina efterkommande får leva, 
Gud skapar mörker och olycka.
Även döden.
Även förbannelse.

Men strider inte det mot Guds karaktär, att Han är God.
Johannes skriver i 1Joh 1:5   
Detta är det budskap som vi har hört från honom och förkunnar för er: att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom. 
Det finns inget mörker i Gud. Som sagt; om målet är tacksamhet, och tacksamhet är gott, då är Gud god. Så när han skapar mörker så är det för ett gott mål, ett ljust mål.

I Rom 11:32  skriver Paulus att Gud har gjort alla till fångar under olydnaden (synden): 
Gud har gjort alla till fångar under olydnaden för att sedan förbarma sig över alla.  
Och för detta brister han i nästa vers ut i: 
O vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Hur outgrundliga är inte hans domar, hur ofattbara hans vägar! 
Johannes skriver i 1Joh 4:19 
Vi älskar därför att han först har älskat oss. 
Det är av tacksamhet, och inlevelse, som vi tycker om Gud och älskar Honom.

Heb 4:15 
Vi har inte en överstepräst som inte kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som har varit frestad i allt liksom vi fast utan synd.
 
Heb 5:8 
Fastän han var Son, lärde han sig lydnad genom sitt lidande.
Jesus

-------

Jag tror det handlar om ett val, och att vi till slut kan välja att bli och vara tacksamma, eller inte.
Jag tänker att en del av skillnaden mellan himmel och helvete är just detta. När man väljer att inte vara tacksam utan otacksam, så väljer man att leva av ständigt begär. Det är en del av helvetet tänker jag, kanske en stor del. Men valet att till slut vara tacksam är en himmel med evig tacksamhet.

Från Uppenbarelseboken 22:5 
Ingen natt ska finnas mer, och de behöver inte lampors sken eller solens ljus, för Herren Gud ska lysa över dem.
Ingen mer natt, inget mer mörker. Då, till slut, skall Gud inte komma och gå, inte vända sitt ansikte till oss och från oss. Då skall han vara vänd till oss hela tiden, vara med oss hela tiden. Då vet vi också vad det betyder att han är det.

Teodicéproblemet - Nära döden upplevelse

Postat: 17 nov 2024, 23:46
av psi
I en intervju-studie av fyra personer som haft Nära-döden-upplevelser beskriver deltagarna att de fått förändrad syn på livet och döden, och en ökad tacksamhet till livet. Tre av de fyra deltagarna trodde inte på något liv efter döden innan upplevelsen, men gjorde det efteråt. Den fjärde gjorde det redan innan. (Denna studie är naturligtvis inte den enda som gjorts inom området. Rapporten refererar också till andra rapporter.)

Citat från rapporten:
All participants also described an increased thankfulness and respect toward life, explaining that they felt more alive and aware.
Länk till rapporten: Near-death experiences and the change of worldview in survivors of sudden cardiac arrest: A phenomenological and hermeneutical study
Författare: Hans Zingmark, Anetth Granberg-Axèll

Deltagarnas tacksamhet till livet efter en upplevelse av döden, som jag lite är ute efter som stöd för min tanke kring behovet av referens för att kunna bli tacksam, stämmer på ett sätt, men inte på det sätt som jag tänkte. Jag tänkte att en upplevelse av döden som hemsk, skulle ge en större tacksamhet för livet. Men deltagarna upplevde något som var ljust och positivt. Det verkar i detta fallet som att vissheten om att det är en ljus fortsättningen efter döden också ger en tacksamhet till livet här.