I Johannes evangelium kapitel 17 vers 3 säger Jesus (med Folkbibelns översättning 2015):
"Och detta är det eviga livet: att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus."
---
"den ende sanne Guden"
'sanne'
Vid ett tillfälle nyligen funderade jag på vad Johannes tänkte.
Jag tror inte han tänkte på grekiska. Kanske tänkte han på hebreiska. Vad skulle då i så fall ursprungsordet bakom ordet "sanne" och dess då sannolikt mer mångfacetterade betydelse kunna vara? Jag mailade en fråga till Per-Olof Hermansson som studerar sådana frågor.
'Sanne' borde förstås vara tillräckligt bra för vårt behov av förståelse.
Jag tänker att Bibeln är tillräckligt bra för dess ändamål. Kanske är den perfekt inklusive tillsynes brister
------------------------
Svar från Per-Olof:
------------------------------
Jesus citerar här från gamla testamentet: Jeremia 10:10 Men HERREN är den sanne Guden, han är den levande Guden, den evige Konungen.
Ementh som används i Jeremia betyder Sanning, med grund i ordet Emunah som betyder trofasthet (tro).
Aletheia är motsvarande grekiska ord, och i Joh 17:3 används adjektivet, dvs sann.
Sann (och sanning) på hebreiska är starkt kopplat till Amen och Emunah (trofasthet) (de har samma konsonantrötter); så det betyder snarare: pålitlig, trofast, trogen, lojal, trovärdig, än det vi förknippar med begreppet 'sann', 'sanning' i dagens västerland.
------------------------------
Jag tycker svaret är underbart, och tänker på.. "pålitlig, trofast, trogen, lojal, trovärdig"
Per-Olof Hermansson har en sida på nätet: IHS